Sedan i måndags befinner vi oss på den lilla ön Koh Hai. En fantastiskt vacker plats med vit sand, turkos vatten och utsikt över en massa tvärbranta, grönbeklädda klippöar. Vi bor rätt billigt men helt OK då det ligger 10 meter från den fina stranden. Desutom skiner solen sen några dagar tillbaka efter ett par veckor med rätt ostabilt väder.

I helgen som var gjorde vi en utflykt. Vi chartrade en båt som tog oss till Koh Muks stora dragplåster - Smaragdgrottan. Båten stannade till vid en 70 meter hög klippvägg som störtade rakt ner i havet. Gry och jag hoppade i vattnet (flytvästar på), och med Gry på ryggen och vår guide före simmade vi in i en öppning i berget. Där följde en simtur genom en ca 80 meter lång naturlig tunnel. Mycket mäktigt. Stundtals lågt till tak och kolsvart runt om, förutom vår guides pannlampa. När tunneln närmade sig slutet syntes en grönskimrande öppning och utanför den låg en liten lagun med en 50 meter lång strand, helt inringad av höga lodräta klippväggar och grönska. Väldigt speciellt.
Efter en stund simmade vi ut igen och sen var det Danielas tur. Även hon fick ta Gry på ryggen eftersom hon ville in i tunneln en gång till.

Efter detta stopp gick utflykten vidare till grannön Koh Kradan där vi snorklade vid ett korallrev. Fantastiskt mycket olika fiskar. Jag tog med lite bröd ner och blev fullkomligen överfallen av ett stort stim som inte kunde skilja på brödet och mina örsnibbar. Lite läskigt men jäklar vad fint det var. Efter det la vi till vid stranden där vi hängde ett tag och beundrade det turkosa vattnet innan det var dags att vända tillbaka hem igen.

Även precis utanför denna ö ligger ett korallrev. Snorklade  direkt från stranden i morse i kristallklart vatten. Massa fina fiskar, bland annat en muräna. Den såg arg ut, men det gör dom tydligen jämt.

Gry simmar förresten numera även över ytan. Ca 7-8 meter funkar det, med hennes alldeles egna stil.

Snorkling är för övrigt den enda vattensporten vi sett, ingen surfing, Lars.

Träning är det just nu si och så med. På Lanta var vi flitiga med 8-10 pass på två veckor, men på småöarna har möjligheterna varit begränsade. Men vi kommer igen.

Det tog fyra veckor, men förr eller senare händer det, var man än befinner sig på jorden: man träffar någon man känner. Denna gången var det den gamle leverantörskontakten Mårten från Laholms Lito. Vi passerade varandra på stranden och var tvungna att titta både en och två gånger då det var lite svårt att känna igen varandra för första gången i badbyxor.

Oroligheterna i Bangkok och den stängda flygplatsen märker vi inte av alls här nere i södern, förutom att det är ett givet samtalsämne med de svenskar som man träffar. Vi räknar kallt med att allt är löst till 27 januari när det är dags för oss att flyga hem igen.

Vi firade 1:a advent med att lyssna på "Tänd ett ljus" med Triad på datorn. Mycket stämningsfullt.

Vi stannar några dagar till, men till helgen drar vi nog vidare och då förmodligen till Phi-Phi-öarna där vi planerar ett stopp på några dagar.

Kram på er!

/Martin