Ja, då var tiden inne för att ta oss norrut, mot huset som vi bokat i somras i Huay Yang. På kartan ser det ut som en relativt lätt match att ta sig dit från Railay/Krabi, kanske rör sig om 50 mil och vi är ju vana att ta oss den sträckan mellan Borås och Mora eller Stockholm. Men här är det lite mer komplicerat - det är svårt att hitta rätt information hur man kan resa smidigast/snabbast och varje resebyrå (för det finns hur många som helst) är mest måna om att få in pengar än att vara hjälpsamma, i alla fall på Railay - där var de inte överdrivet hjälpsamma, och så här gick det till slut...

Vi bestämde oss för att dela upp resan, för barnens skull och för att vi hade gott om tid. Vi köpte ett bussresepaket till Surat Thani (där båtar till Koh Samui utgår och tågrälsen mellan Bangkok och Kuala Lumpur finns), ungefär halvvägs till Huay Yang. Där tänkte vi stanna över natten för att dagen efter åka vidare med tåg.

Vi skulle vara vid resebyrån kl 10 för att åka långsvansbåt in till Krabi, där skulle vi åka minibus en kort sträcka till busstationen. Därifrån skulle den stora AC-bussen avgå kl 11 och vi skulle vara framme kl 14, sa dom.

I god tid var vi vid resebyrån och fick information att vi skulle gå 100 meter bort till båtarna. Där mötte vi en gubbe (någon chef) som nekade oss båtfärd, nästa skulle gå 11.30 (den förra gick 9.30) - om vi inte vill betala mer pengar förstås. Förbryllade vände vi oss till resebyrån, men de var helt ovetande om avgångstiderna och framförallt verkade de helt ointresserade av att lösa problemet. Just det fick mig att tappa humöret - deras nonchalans... och där står vi med två barn och inte vet vad vi ska göra. Resebyrån erbjöd mig pengarna tillbaka, men vi behövde ju komma iväg. Nåja, av någon anledning verkar ju allt flyta på här i Thailand  trots att man själv inte har koll eller får veta och våra tidigare erfarenheter är ju att alla avgångar brukar vara punktliga (iaf med båt) - så vi avvaktade och hoppades att resebyrån hittade en lösning.

Efter en stund kom det fram en båt-chaufför som erbjöd oss skjuts, vi vet inte om det var för att resebyrån hade ordnat med honom eller om den där båtgubbechefen fick dåligt samvete när han såg mig grina, men vi hängde med. Klockan var då ca 10.30, 15 min senare var vi vid piren utanför Krabi och väntade på minibussen. Den kom vid 11 och vi hade en förhoppning om att hinna till storbussen, chauffören sa att den väntade på oss...

Vi skumpade runt i bussen ett tag, ett tag till och ännu ett tag. Efter en trekvart sa jag till Martin att jag kände igen mig, jag var i ju här för 7 år sedan, men... vi hade åkt runt och var till slut vid piren igen! Puh! Nåja, ett nytt försök och vi kom fram till "busstationen" - en uppsamlingsplats i skogsbrynet med röd jord. Vi kunde i alla fall köpa lite mat och dricka. Trevlig personal var det där och de lovade att bussresan skulle ta 2 timmar, ev 10 minuter mer. Jag fick nytt hopp och humöret blev bättre - kanske fanns det även en chans att Otis skulle sova.

Ingen AC och efter 2 timmar och 30 minuter, kom vi då fram till vad vi trodde skulle vara tågstationen (där vi tänkt övernatta på ett hotell). Nej, vi hade hamnat på ytterligare ett uppsamlingsplats, där fick vi vänta i 40 minuter på en annan buss - som (skulle det visa sig) körde oss tillbaka en halvtimmes bilväg. Så till slut, stod den där - tågstationen. Då var klockan 17. Alltså 7 timmar för 20 mil. Nåja. Nu kunde vi köpa tågbiljett för nästa dags tur till Huay Yang, det gick bra.

Sen kom ännu en suck! Hotell fanns det inte gott om i denna stad, kikade in på ett som låg vid stationen, typ -1 på en femstjärnig skala, kunde dagen bli värre? Nej tack, vi tog hellre ett hotell av vår invanda 3-stjärniga standard - det skulle visa sig vara en 20 minuters taxiresa i riktning tillbaka mot den där uppsamlingsplatsen...

Men gud vilken skön känsla (dock lite darrande då vi hamnade på 19e våning) att kliva in på ett fräscht hotellrum - här ska vi stanna hela kvällen. Trodde vi. Vi hade utsikt och såg ett stort köpcentrum 200 m bort som vi blev nyfikna på och visst hamnade vi där och handlade några stackars julklappar. Sen somnade vi.

Nästa dag flöt resan (drygt 4 timmar) på bra. Tåget gick och kom i tid. De serverade oss både lunch och fika på tåget, det ingick i priset (ca 100kr/person). Vi hoppade av i Pranchaup Khiri Khan, ca 3 mil norr om Huay Yang.

Men... Huset var hyrt från lördag och det var fredag - och vi hade inte fått tag på hyresvärdinnan. Vi stannade i PKK och fördrev tiden i väntan på att hon skulle höra av sig. Men det började närma sig kväll och vi måste bestämma om vi skulle chansa på att boende löser sig när vi är Huay Yang eller ta en hotellnatt i PKK. Vi chansade, men taxi var inte lätt att hitta. Personalen på stationen var mycket trevliga och hjälpte till och till slut hade vi en chaufför. Men vart i Huay Yang skulle vi åka? Vi bestämde att ta oss till huset i hopp om att hon hade fått vårt meddelande och var där. Vi letade oss fram och var 200 m därifrån när hon äntligen ringde - det var bara att svänga in och där låg det - huset.

Måste tillägga att Gry gnällde inte nåt (inga “när är vi framme”-frågor), hon verkar gilla att resa, det är spännande. Otis var dock lite svårare att hantera, men han kan ju aldrig sitta still.

/Daniela