Efter en lång flygresa (10,5 + 1,5 timmar) landade vi i tisdags kl 19:30 på Landvetter. Då var vår Thailändska klocka 1:30 så vi var allt lite sega. Barnen var vakna i princip hela resan, så det var stundtals drygt. Otis sov bara två korta pass och Gry somnade en halvtimme innan vi kom fram. Det gjorde dock att första natten hemma blev bra och barnen sov fram till 7-tiden. I morse har vi varit uppe sen 5.

Som ni nog förstått är vi supernöjda med resan. Det har varit ett skönt brejk från vardagen och underbart att få tillbringa så mycket tid tillsammans i så vackra miljöer.

Och det var faktiskt inte särskilt jobbigt att resa med barnen. Det drygaste har väl varit de längre resorna vi gjort (hemresan) och vissa av middagarna (Otis har inte riktigt vett att uppföra sig på restaurang ännu). Men på det stora hela har allt funkat mycket smidigt.

Vi har skrivit upp alla kostnader vi haft under resan. Detta kommer i ett separat inlägg inom kort, för er som är intresserade av ekonomi. Resan är slut men bloggen lever vidare!

Nu skall vi åka och väcka farmor och farfar.

/Martin

Då är vi på plats på vårt hotell i Bangkok. Bussresan hit tog ca fem timmar och gick i stort sett bra. Gry blev dock åksjuk och spydde ner sig efter ca 1,5 timme. Men efter att vi städat upp och bytt kläder gick resten galant.

Största rummet vi bott i, en liten svit skulle man nog kalla det. Med litet vardagssrum och pentry också. Rosa lackmöbler. Två TV - en till Gry och en till pappa. Känns skönt att avsluta med stil.

Nu skall vi softa på rummet lite, kanske kolla in poolen. I eftermiddag och i kväll blir det nog en sväng i omgivningarna. I morgon tänkte vi besöka helgmarknaden som tydligen är grymt stor, ca 15.000 stånd pratas det om. Inte alls omöjligt att Daniela vill kolla in allihop.

/Martin

Drömde att jag gifte mig i natt, med Mattias Grönberg. Fast det var bara ett sorts skenbröllop, inte äkta kärlek alltså. Anledningen var oklar, jag minns den i alla fall inte. Mattias var mycket stilig i kostym medan jag endast var iförd vita kalsonger. Jag väcktes ur drömmen av att jag plötsligt (mitt i natten var det) ramlade ur sängen, ner på golvet. Daniela märkte detta och skrattade hur länge som helst efteråt - trots smärtande, soluppbrända läppar - medan jag lätt förvirrad somnade om.

/Martin

På lördag lämnar vi vårt hus i Huay Yang efter fem sköna veckor och tar bussen norrut till Bangkok. Där stannar vi tre nätter innan vi flyger hem på tisdag. Så idag har vi fått klart med bokningen av ett hotell som verkar fint och dessutom köpt bussbiljetter. Cirka fem timmar skall färden ta, och jag har fått i uppgift att ladda ner något med Teletubbies för att om möjligt hålla Otis lugn under några minuter av resan.

I morgon är således sista dagen på stranden här i Thailand, för den här gången i alla fall. Tror det blir en skön dag. Med thai-mat. Och kanske en öl - det är ju fredag.

/Martin - killen med världens vitaste rumpa

Till Hua Hin fick vi en relativt smidig resa (hur smidigt det nu kan vara med en "lös skruv i bärsjal" = Otis) i baksätet i våra grannars bil. Ca 1,5 timme norrut. Alternativet hade varit det där oberäkneliga tåget som vi åkte strax innan jul (se blogginlägg). Hua Hin var stort  och mycket folk (ca 50000 invånare) mot vad vi nu är vana vid. Vi tog även en sväng ner till stranden men oj, lite smått chockartad upplevelse - där låg de, packade som små sillar på solstolar och under parasoll, däremellan några hästar som man kunde ta en ridtur på. Väl nere vid strandbrynet öppnade stranden upp sig och den såg riktigt fin ut, härligt vatten och några stenbumlingar. Vindarna har avtagit så vi hade det riktigt skönt där och barnen lekte. Tanken med Hua Hin var att få en utflykt med shopping och sova över en natt sen skulle vi ta tåget hem dagen efter. Vi hade inte bokat något hotell utan kollade runt på plats. På lunchen kom jag på att vi lika väl kunde betala en taxi hem som att betala ett hotell. Smart! Så efter en tur på nattmarknaden prutade vi till oss en taxi hem. Det var så skönt att komma hem igen - till lugnet.

Efter närmare 5 veckor i Huay Yang så blev vi idag överraskade av hur vackert det ändå är nere vid stranden. För det har slutat blåsa!!! Så havet guppade lite lätt och såg så där inbjudande blå/grönt och skönt ut. Som tur var så hade vi fått ändan ur huset tidigt idag, för att städerskan kom, så vi kunde njuta av detta hela dagen, och på den milslånga stranden är det bara några enstaka människor utspridda. Något ovana vid strandlivet har vi nu lyckats få lite mer röd nyans på våra kroppar, så dags efter så lång tid kan tyckas - men också ett tecken på att vi tidigare varit sol-smarta.

Vid lunchtid blev vi "uppraggade" av en familj med "en 6-åring med lekkompisbehov" som vi senare besökte och lekte med en stund. Familjen var ute och reste tillsammans med en annan familj, som hör här - bor på samma gata som Otto i Stenungsund (ja, Grys kompis från förra veckan). Inte nog med detta, och att Otto är släkt med min jobbarkompis och Ottos morfar är jobbarkompis med Jörgen (en annan kompis till oss) - familjepapporna vi mötte idag spelar i samma band som en boråsare vi känner till...

Nedräkningen är i full gång, på tisdag är vi hemma igen. Vi längtar efter er, men tillvaron här hade vi gärna njutit av ett tag till. Kram så länge!

- Daniela
 

Idag drar vi iväg till Hua Hin - semestertillhållet för mängder av svenskar och norrmän. Vi har inte hört mycket positivt om detta ställe, men vi vill prova det ändå, lufta vingarna lite. Vi åker bil dit med grannen, och tar det spännande tåget hem imorgon. 

Vi hörs!

Kram

Mitt slitna hår behövde en genomgång och hade hört att en frisör här i byn var pålitlig. Så vi tog en sväng dit då vi ändå behövde fly hemifrån en stund för de höll på att giftbespruta området från ohyra (vi slapp dock besprutningen inne i vårt hus eftersom vi har slickekillen Otis i huset). Nu var det så att den pålitliga frisören var upptagen så jag tog den mittemot istället. För att göra det enkelt, bla pga språksvårigheterna, så tänkte jag behålla frisyren jag hade, men bara korta av det. Jag försökte visa tydligt att ena sidan är avsiktligt och betydligt längre än den andra. "Yes I understand" var hennes svar. Men jag kände hur oron växte och växte klipp efter klipp, och ännu mer när hon tog ett rakblad och rafsa med i nacken så det sved, men jag avvaktade och efter en liten stund frågade hon - "ok"? I spegel såg jag att den långa sidan hade blivit kortare än den korta och allt var helt ojämnt... Nåväl, efter mina något frustrerade frågor så jämnade hon till det en aning och med min egna sax hemma igen blev det nog ordning på det till slut iaf.

Under min dramatiska timme hade resten av familjen det avslappnat. Gry fick massage, Martin en öl och Otis sov. Livet är orättvist...

Under en av våra många cykelfärder har vi nu hittat en liten, men färgglad, lekplats lite längre bort i byns omgivningar. Man måste passera motorvägen på vägen dit och på den motorvägen kan man träffa på alla möjliga slags fordon, även koskjutsar. Det kan vara andra gången som barnen fått möjligheten att leka på en lekplats under den här resan, det verkar inte finnas så många av dem i det här landet. Men däremot finns det många, många hundar som springer lösa. När vi går ner till stranden, som ligger ca 700 m bort, så kan vi ibland räkna upp till 50 st. Men de verkar ha lärt känna oss för de bryr sig knappt alls när man går/cyklar förbi, men första gången satte de igång en skall-kör som heter duga. De flesta ser rätt risiga ut, halta och skabbiga, men hundvalparna är ju ändå rätt söta - ja, de vet hur man fortplantar sig, det fick vi erfara idag när vi åt lunch...

- Daniela

Det anses inte vara så fint att vara solbränd här nere; antar att det är ett tecken på att man har ett utomhusjobb, det vill säga inte så högstatus. Därför skyddar folk sina ansikten (och resten av kroppen med) mot solen.  Så en hel del går omkring med rånarluvor eller ansiktsskydd som nedan. 

/Martin