Till Hua Hin fick vi en relativt smidig resa (hur smidigt det nu kan vara med en "lös skruv i bärsjal" = Otis) i baksätet i våra grannars bil. Ca 1,5 timme norrut. Alternativet hade varit det där oberäkneliga tåget som vi åkte strax innan jul (se blogginlägg). Hua Hin var stort  och mycket folk (ca 50000 invånare) mot vad vi nu är vana vid. Vi tog även en sväng ner till stranden men oj, lite smått chockartad upplevelse - där låg de, packade som små sillar på solstolar och under parasoll, däremellan några hästar som man kunde ta en ridtur på. Väl nere vid strandbrynet öppnade stranden upp sig och den såg riktigt fin ut, härligt vatten och några stenbumlingar. Vindarna har avtagit så vi hade det riktigt skönt där och barnen lekte. Tanken med Hua Hin var att få en utflykt med shopping och sova över en natt sen skulle vi ta tåget hem dagen efter. Vi hade inte bokat något hotell utan kollade runt på plats. På lunchen kom jag på att vi lika väl kunde betala en taxi hem som att betala ett hotell. Smart! Så efter en tur på nattmarknaden prutade vi till oss en taxi hem. Det var så skönt att komma hem igen - till lugnet.

Efter närmare 5 veckor i Huay Yang så blev vi idag överraskade av hur vackert det ändå är nere vid stranden. För det har slutat blåsa!!! Så havet guppade lite lätt och såg så där inbjudande blå/grönt och skönt ut. Som tur var så hade vi fått ändan ur huset tidigt idag, för att städerskan kom, så vi kunde njuta av detta hela dagen, och på den milslånga stranden är det bara några enstaka människor utspridda. Något ovana vid strandlivet har vi nu lyckats få lite mer röd nyans på våra kroppar, så dags efter så lång tid kan tyckas - men också ett tecken på att vi tidigare varit sol-smarta.

Vid lunchtid blev vi "uppraggade" av en familj med "en 6-åring med lekkompisbehov" som vi senare besökte och lekte med en stund. Familjen var ute och reste tillsammans med en annan familj, som hör här - bor på samma gata som Otto i Stenungsund (ja, Grys kompis från förra veckan). Inte nog med detta, och att Otto är släkt med min jobbarkompis och Ottos morfar är jobbarkompis med Jörgen (en annan kompis till oss) - familjepapporna vi mötte idag spelar i samma band som en boråsare vi känner till...

Nedräkningen är i full gång, på tisdag är vi hemma igen. Vi längtar efter er, men tillvaron här hade vi gärna njutit av ett tag till. Kram så länge!

- Daniela