Mitt slitna hår behövde en genomgång och hade hört att en frisör här i byn var pålitlig. Så vi tog en sväng dit då vi ändå behövde fly hemifrån en stund för de höll på att giftbespruta området från ohyra (vi slapp dock besprutningen inne i vårt hus eftersom vi har slickekillen Otis i huset). Nu var det så att den pålitliga frisören var upptagen så jag tog den mittemot istället. För att göra det enkelt, bla pga språksvårigheterna, så tänkte jag behålla frisyren jag hade, men bara korta av det. Jag försökte visa tydligt att ena sidan är avsiktligt och betydligt längre än den andra. "Yes I understand" var hennes svar. Men jag kände hur oron växte och växte klipp efter klipp, och ännu mer när hon tog ett rakblad och rafsa med i nacken så det sved, men jag avvaktade och efter en liten stund frågade hon - "ok"? I spegel såg jag att den långa sidan hade blivit kortare än den korta och allt var helt ojämnt... Nåväl, efter mina något frustrerade frågor så jämnade hon till det en aning och med min egna sax hemma igen blev det nog ordning på det till slut iaf.

Under min dramatiska timme hade resten av familjen det avslappnat. Gry fick massage, Martin en öl och Otis sov. Livet är orättvist...

Under en av våra många cykelfärder har vi nu hittat en liten, men färgglad, lekplats lite längre bort i byns omgivningar. Man måste passera motorvägen på vägen dit och på den motorvägen kan man träffa på alla möjliga slags fordon, även koskjutsar. Det kan vara andra gången som barnen fått möjligheten att leka på en lekplats under den här resan, det verkar inte finnas så många av dem i det här landet. Men däremot finns det många, många hundar som springer lösa. När vi går ner till stranden, som ligger ca 700 m bort, så kan vi ibland räkna upp till 50 st. Men de verkar ha lärt känna oss för de bryr sig knappt alls när man går/cyklar förbi, men första gången satte de igång en skall-kör som heter duga. De flesta ser rätt risiga ut, halta och skabbiga, men hundvalparna är ju ändå rätt söta - ja, de vet hur man fortplantar sig, det fick vi erfara idag när vi åt lunch...

- Daniela