På morgonens löprunda mötte jag en elefant. En stor jävel som gick lös längs stora vägen, med skötaren nonchalant fem meter framför.

Lite som när lillasyster Pia var 10 år och promenerade med vår dubbelt så tunga okopplade New Foundlands-hund Cesar.

Elefanten hade kedjor på framfötterna, men alla som läst sin Tarzan vet att en riktigt förbannad elefant knäcker sådana kedjor som ett par salta pinnar.
Jag sprang lätt och ledigt över till andra sidan vägen.

/Martin