Jag gillar inte riktigt de här nya morgonrutinerna, idag var det jag som fick dra nitlotten - upp tidigt, men tacksamt nog var klockan 5.30 Jag sitter här vid receptionen medan Otis stapplar omkring och ler mot alla som arbetar här och uttrycker "aaah" med ljus stämma när de går förbi och kommer gärna fram och pillar eller bär på honom. Det händer typ tusen gånger per dag. Det är tacksamt när man ska äta, så man kan få in maten i munnen - med jämna mellanrum dessutom.

Sista dagen på Nakara idag, det känns lite vemodigt - alla här har varit så trevliga. I morgon bär det av ca 1 timme söderut med båt till Koh Muk där vi ska bo i 5 nätter, minst. Får se om det "dräller" av svenska familjer där med - här är det verkligen gott om dem. Som häromdagen då vi hamnade på en svensk restaurang med många svenska barnfamiljer - kändes som vi var på stranden i Varberg typ. Gry var glad och sprang omkring och lekte.

-Daniela