Mitt slitna hår behövde en genomgång och hade hört att en frisör här i byn var pålitlig. Så vi tog en sväng dit då vi ändå behövde fly hemifrån en stund för de höll på att giftbespruta området från ohyra (vi slapp dock besprutningen inne i vårt hus eftersom vi har slickekillen Otis i huset). Nu var det så att den pålitliga frisören var upptagen så jag tog den mittemot istället. För att göra det enkelt, bla pga språksvårigheterna, så tänkte jag behålla frisyren jag hade, men bara korta av det. Jag försökte visa tydligt att ena sidan är avsiktligt och betydligt längre än den andra. "Yes I understand" var hennes svar. Men jag kände hur oron växte och växte klipp efter klipp, och ännu mer när hon tog ett rakblad och rafsa med i nacken så det sved, men jag avvaktade och efter en liten stund frågade hon - "ok"? I spegel såg jag att den långa sidan hade blivit kortare än den korta och allt var helt ojämnt... Nåväl, efter mina något frustrerade frågor så jämnade hon till det en aning och med min egna sax hemma igen blev det nog ordning på det till slut iaf.

Under min dramatiska timme hade resten av familjen det avslappnat. Gry fick massage, Martin en öl och Otis sov. Livet är orättvist...

Under en av våra många cykelfärder har vi nu hittat en liten, men färgglad, lekplats lite längre bort i byns omgivningar. Man måste passera motorvägen på vägen dit och på den motorvägen kan man träffa på alla möjliga slags fordon, även koskjutsar. Det kan vara andra gången som barnen fått möjligheten att leka på en lekplats under den här resan, det verkar inte finnas så många av dem i det här landet. Men däremot finns det många, många hundar som springer lösa. När vi går ner till stranden, som ligger ca 700 m bort, så kan vi ibland räkna upp till 50 st. Men de verkar ha lärt känna oss för de bryr sig knappt alls när man går/cyklar förbi, men första gången satte de igång en skall-kör som heter duga. De flesta ser rätt risiga ut, halta och skabbiga, men hundvalparna är ju ändå rätt söta - ja, de vet hur man fortplantar sig, det fick vi erfara idag när vi åt lunch...

- Daniela

Det anses inte vara så fint att vara solbränd här nere; antar att det är ett tecken på att man har ett utomhusjobb, det vill säga inte så högstatus. Därför skyddar folk sina ansikten (och resten av kroppen med) mot solen.  Så en hel del går omkring med rånarluvor eller ansiktsskydd som nedan. 

/Martin

Vi har besökt byns fotobutik. Anledningen var att vi skulle skriva ut/framkalla några bilder. Det visade sig då att de även hade en liten fotostudio så vi passade på att ta några familjebilder. Något de tog ca 7 kr per styck för, inklusive foto och utskrift. Kvaliteten var väl inte den högsta, men det var en lite rolig grej.

På väggarna i butiken satt en massa bilder på allvarliga thailändare i vit uniform mot knallblå bakgrund. Det visade sig att de fotograferade kunden och sen retuscherade in önskad uniform, beroende på vilket yrke vederbörande hade. Alla porträtt såg nästan exakt likadana ut och jag kunde såklart inte motstå att göra ett. Osäker vilken uniform det är jag har nedan; kan lika gärna vara veterinär som flygvapenofficer. Jag väljer att tro det senare.

/Martin

Vi har gjort en ny utflykt. Den här gången, i fredags, packade vi in oss i en minibuss med Ottos storfamilj - Stenberg/Carlsson från Stenungsund (med förgreningar till Småland). Minibussen tog oss ca en timme söderut till Ban Kruud eller "Bankrutt" (det finns tydligen hundra olika stavningsvarianter). En fin strandort med ett stort dragplåster - uppe på ett berg sitter en stor guldbuddha på ca 15m och vaktar ett vackert tempel. Väldigt fint, både utanpå och inne - mycket fräschare än templet på Apberget i Prachuap. Inne i templet kunde man köpa en liten blomma och en bit bladguld som man sedan offrade till Buddha, därefter fick man önska sig något. Otto stod tyst en stund sedan sa han - en frölundatröja och ett halsskydd till min hockeyutrustning. Gry önskade sig en bok, kort och gott (tycker vi som föräldrar). Vad jag har förstått hade Otto redan gjort sig förtjänt av frölundatröjan när han någon dag tidigare simmade från kant till kant i den djupa poolen utan armpuffar, inspirerad och vid sidan av Gry.

Vid templet passade förresten Gry och Otto på att förlova sig... eller ja, Otto ville ha en likadan ring som Gry som fanns där. Det återstår att se om detta bara är en semesterflört eller om detta förhållande kommer att hålla i sig.

Efter tempelbesöket åkte vi ner till stranden för att bada och leka lite, men blåsten som vi tyvärr "lidit av" sen vi kom hit var riktigt rejäl den dagen, så vi nöjde oss med en lunch på ett av resorten som låg utmed strandvägen. Ban Kruud verkar vara ett mysigt tillhåll, med ett fåtal västerlänningar till turister. Istället åkte vi hem till den trygga poolen.  

Familjen Stenberg/Carlsson har nu åkt hemåt och det känns lite tomt för oss - de har alla vart så goa och såg till att vi fick både trevlig jul- och nyårsafton, och vardagar med för den delen! Kram på er!

Och kram till våra familjer och alla vänner där hemma, snart ses vi igen!

- Daniela

Det har varit lite sjukstuga på sistone (feber) men igår var vi fräscha nog för en ny dagstur, så efter frukost blev vi upphämtade av en bil.

Första stoppet var ett akvarium - en mindre och mer sliten version av Universeum. Entréavgiften var minst sagt låg: 12 kr för hela familjen. Kul rundvandring och fina fiskar. Gry var väldigt entusiastisk och sprang mer eller mindre igenom hela stället.

Efter det var det dags för ännu ett besök till Prachuap Khiri Kahn. Denna gången besökte vi det populära apberget. En bergknalle med ett tempel längst upp på toppen och en massa apor längs vägen upp som förväntade sig att bli matade. Toppen nåddes via en oändligt lång trappa (Ni som sett filmen KungFu Panda kan tänka er hur trappan och templet såg ut, och kändes). Längst där uppe belönades man i alla fall med en fantastisk utsikt över området.

På tal om film så vill jag sticka emellan med en allmän varning för den sista Indiana Jones-filmen som vi såg klart härom kvällen. Jag brukar ändå vara rätt förlåtande mot stora Hollywood-produktioner, men denna film är jag tveksam om jag ens hade gillat som 12-åring.

Nåväl, i Prachuap shoppade vi sen en hel del kläder och skor.
Barnen fick jeans-jackor (som det alla fall STOD Levis på) och Gry fick en grön klänning och en röd keps som verkar blivit nya favoriter.

Lunchade på Kentucky Fried Chicken. Maten var väl så där, men barnpassningen av Otis gick inte att klaga på.
 
I morgon väntar en utflykt till byn Baan Krut som enligt uppgift skall ha ett vackert tempel och en bra strand. Blir nog fint.

/Martin

Häromdagen, på trettondagsafton, var jag och Gry på fest. Grabbarna var lite hängiga så de stannade hemma. Det var en restaurang i byn som anordnade en fest för/åt barnen, vad jag förstod (av den knaggliga, men ack så charmiga engelska som många thaiare pratar här) så var det typ barnens dag. De som ville hade klätt ut sig. Gry (och polaren Otto) hade med sig sina masker - böööö (se bild).

För en liten peng så serverades det god mat och dryck, det var lekar och dansuppvisning. Överskottet och donationer gick till skolan i byn, dit  skulle det bla köpas in klänningar för utlåning (vad jag förstod då...) - sådana klänningar som de söta tjejerna har på bilden nedan när de utför traditionell thailändsk dans. 

Tyckte det hela var en fin tillställning som hade ett gott syfte.

Cyklade hem med Gry med ett leende på läpparna. Det hade varit lite tomt utan killarna, men mysigt med en tjejkväll.

Kram på er!

Det är ju bara att lära sig att gilla läget, men det tog ju ett par dagar att smälta - det där med att man nu blivit 35 år. Lite överraskad (eftersom julklapparna uteblev helt för min del) blev jag uppvaktad av resten av familjen med några fina presenter (bla en liten elefant och massage). Bjöd sedan in några vänner på microvågsugnsbakad kladdkaka och tog ett dopp i poolen innan massagen. Sen åt vi middag med samma gäng ute på en restaurang. Det är ju egentligen en kul dag att fylla år på nyårsafton, det är alltid feststämning och så, men jäklar vad man alltid känner sig extra gammal dagen efter... Och det fastän man tagit det lugnt på kvällen. Lite otacksamt, men nu är det nytt gott år och det är bara att proppa det fullt med nya äventyr!

Ett nytt äventyr - jag har lagt till mig i funbeat för att impa på andra med min träning eller nähä, iaf hitta motivation att träna när andra gör det, men hur fn hittar man kompisarna som är med där??

Visar några goa bilder på familjen!!

GOTT NYTT ÅR!!!

- Daniela

Igår tog vi cyklarna till en liten nationalpark som låg cirka fem kilometer bort. En mycket fin cykeltur genom landsbygden. Parken kallas för Huay Yang Waterfall och var mysig även om vattenfallen inte var så imponerande. Vi följde en mysig ca kilometer-lång stig uppåt längs med en bäck/fors som här och där avbröts av ett litet vattenfall. Mycket thailändare var det, de har tydligen lov nu över nyår.

Nu fick vi även se våra första (levande) ormar. I parken såg vi en grön som hängde i ett träd och på vägen hem så såg vi en röd-svart, slingra sig på vägen. Fick rätt bra bilder på båda (se nedan). Senare på kvällen när vi cyklade hem från restaurangen höll vi på att cykla på en ca en meter lång som höll på att korsa vägen, det var rätt läskigt.

Denna "orm-dag" fick en fortsättning i natt när jag drömde om de två ormarna nedan. De såg ut exakt som på bilderna och jag skulle av någon anledning hålla dom i händerna varpå de snabbt bet sig fast i var sitt av mina stackars öron. Obehagligt. Efter att ha gått omkring med dom så en bra stund fick jag tag på en doktor som kunde plocka loss dom.
Skönt att vakna.

/Martin

PS: Daniela drömde inatt att Eva och Fredrik fick en son, som kissade på henne. Återstår att se om det var en sanndröm.