Igår tog vi en långsvansbåt in till samhället Ao Nang (ca 15 minuter) för lite förströelse och shopping. Tillbringade troligen mest tid i en välsorterad och fräsch livsmedelsbutik, den första riktiga vi varit i på 6 veckor. Men Gry fick i alla fall en ny klänning, bikini, hårband och en docka (som verkar heta Pia). Vi köpte även lite kläder till oss själva och annat smått och gott. Stackars Otis fick ingenting denna gång, men han är inte långsint.

Dagens morgonpromenad med Otis bjöd förresten på en verklig naturupplevelse i form av två kopulerande gibbonapor på ett hustak. Ett riktigt "Kodak-moment" som jag gärna delat med mig av men tyvärr låg kameran hemma.

Mellan dagens dopp har vi hunnit klämma in ett besök i en grotta med olika droppstensformationer (och några fladdermöss).

Daniela håller på att återhämta sig efter en ny släng av magsjuka (3:e gången gillt?). Nu pågår lotteriet om vi andra klarar oss eller ej. Gör era insatser, vi återkommer i ärendet.

/Martin

Hojhoj, lite hett idag - svetten rinner så där mysigt emellan bilringarna. Vi har nu bokat in 4 dagar till på detta vackra ställe, Railay innan vi nästa helg drar norrut till det förbokade huset.

Igår tog vi en promenad till prinsess-stranden och njöt av vackra vyer, fint vatten och massor med folk... och massor med apor - som gärna åt ur handen på en och gillade att bli fotograferade (se filmen/bildspelet). På vägen dit går man under de klippor som hänger som droppar ner över en, vi får visa lite bilder en annan dag.

Gry har nu lärt sig att hoppa från trampolinen vid poolen och simmar själv in till kanten, vi är impade och det verkar även som killarna i åttaårsåldern är det med :-) Otis kan äntligen sitta still i några sekunder och titta i en barnbok och skrattar åt den. Det låter ibland som han säger tack, men det kanske är tuk-tuk han säger. Vi föräldrar vi mest som vanligt.

Hoppas ni alla har det bra i snön - Åre verkade helfint Daniel!

Ha en go advent (2a, 3e eller vad det är).

pussåkram

- Daniela

(OBS! Filmklipp nedan!)

Det är lika bra att börja med att erkänna. Det var jag som sumpade jogginghjuls-staget till barnvagnen i havet. Jag var lite sen till båten eftersom jag stannat med barnen för att köpa pannkaka till Gry. När vi bordade den lilla färjan hade jag ryggsäcken på ryggen, Otis på ena armen och bar (tillsammans med en Thailändare) vagnen i den andra. Det gick riktigt dåligt, kände jag redan då, och lämnade över Junior till en okänd tjej som såg snäll ut medan jag skulle försöka få upp barnvagnen för en liten trappa på båten. Då ramlade staget som låg löst i vagnens förvaringsficka ur och plumsade i vattnet, 4 meter nedanför. Där låg det och flöt lite retfullt innan det vattenfylldes och försvann i djupet. I ungefär 3 sekunder övervägde jag att hoppa i efter, men vattnet virvlade otäckt av båtens motorer så jag "beslöt att stanna kvar ombord", som Wiehe sjunger i Titanic (inga liknelser i övrigt).

På båten vädjar vi desperat till en kvinnlig anställd som blivit vittne till händelsen om att hjälpa oss försöka ordna med en dykare för att bärga den förlorade barnvagnsdelen. Hon lovar att göra vad hon kan och att kontakta oss på vårt hotell på Railey Beach.

Och så, igår, så ringer hon, vår thailändska ängel, och meddelar att en dykare plockat upp staget och att det kommer till Railey med fredagens morgonbåt! Underbart. Så nu har jag precis varit ute med en långsvansbåt och mött upp färjan och fått tillbaka staget. 2000 bath (460 kr) kostade det, men det betalade jag gladeligen. (Fick dessutom ett kvitto på "Scuba Service" som jag skall kolla upp om reseförsäkringen kan täcka.)

Nu har vi även laddat upp lite filmer på YouTube som ni kan titta på.
En ser ni nedanför detta inlägg.

Här är två till (kopiera länkarna och klistra in i webbläsaren om det inte går att klicka på dom):

http://www.youtube.com/watch?v=wt6C2ao7LkQ 
http://www.youtube.com/watch?v=d8VBqoJl2ug

Det kommer mera!


/Martin

Sista dagen på Phi-Phi tog vi en promenad upp, upp, upp till en utsiktsplats, svettigt men det var mödan värd. Jättefina vyer! Men man får allt en tankeställare och tårar i ögonen med jämna mellanrum när man är här och blir påmind om tsunamin... vilken katastrof. Här uppe fick vi se bilder på eländet, stackars drabbade. Visuellt verkar dock det mesta vara återhämtat här i krokarna.

På eftermiddagen tog vi färjan till Railay Beach (Krabi), en dryg timmes resa. Det är alltid lite smått kaotiskt när man ska få med och lasta på alla ägodelar - den här gången gick det sådär - en barnvagnsdel (en skena till löparhjulet) hamnade i havet. Plums! 10 m djupt och färjan skulle gå om 2 min. Lite frustrerade miner i familjen men de försvann något när man blickade ut över havet och fick se underbara vyer på vägen hit och särskilt när man anlände Railay - sååå vackert!!! Vi får väl se om en anställd på båten kunde hitta en kamrat som kunde dyka efter den och den i sin tur hitta skenan. Nåja, barnvagnen går att använda och det är nog Gry glad för - för hon är har blivit latmask.

Här har vi det jättebra (också), som sagt otroligt vackert med jättehöga klippor och fint vatten. Frukostbuffén på det nya stället bjuder tom på lite havregrynsflingor och äpple i fruktsalladen. Mums!

Jättekul att höra från er genom kommentarer eller mail, fortsätt gärna med det, det värmer i värmen!

Nu kommer äntligen lite bilder (som efterfrågats), dessa från Phi Phi.

pussåkram

- Daniela

När dessa rader skrivs sitter vi i sängen på vårt rum på Phi-Phi-öarna. Ingen Pippi Långstrump i sikte men idag har vi i alla fall hälsat på Herr Nilsson. På väg hem från middagen ikväll mötte vi en man som gick hand i hand med en gibbonapa, iklädd gul pyjamas.

Bodde först en natt i en bungalow, som luktade rutten fisk, så istället blev vi erbjudna ett mycket finare rum på resortens hotell, utan extra kostnad för oss. 4 stjärnor istället för 2.

Idag hyrde vi en långsvansbåt som körde oss runt den södra och obebodda Phi-Phi-ön. Väldigt vacker med lodräta klippväggar och fina vikar. Den mest kända är ju Maya Beach där filmen the Beach spelades in. Snorklade på ett par ställen också, fint, men inte lika bra som på Koh Hai.

Mycket turister här och mer kommers, men det är helt OK efter ett antal väldigt lugna veckor. Daniela köpte ett par coola orange Ray Ban (35 kr, äkta vara?!) till Martin som är lite skeptisk, men försöker vänja sig.

Nu är det dags att ragga boende på Railey dit vi åker i morgon. Klättrings-Mecka med vilda apor. Kan bli kul!

(På allmän begäran kommer lite nya bilder längst ner.)

Har sett så in-i-helvete mycket fisk på sistone. Några av er som läser har säkert dykt i Röda havet, Barriärrevet och gud vet var. Men jag har bara kollat på abborrar i Dalsjön förut, bortsett från några söndersprängda koraller på Bali, så detta är stort för mig!

I dag tog vi en båt till andra sidan av Koh Hai, till en strand som var nästan öde.
Det låg en sliten resort där som inte öppnat för säsongen ännu. Mysigt ställe med massa kokospalmer.
2-300 meter från stranden skulle det i alla fall ligga ett fint korallrev utmärkt med en boj, så jag simmade ut.
Och revet var grymt coolt, nästan hela menageriet från filmen Nemo (inga hajar). Massor med olika fiskar, i små och stora stim. Sikt på kanske 20 meter.
Mycket maneter i vägen dock, mest små jäklar som stack och irriterade, simmade slalom runt de lite större. Men det värsta var nog all fiskrom. Det var som att simma runt i nudelsoppa. Det måste varit en veritabel orgie på revet på torsdagskvällen.
Simmade dock ut på eftermiddagen igen och då var det bättre.

Såg några anemoner med clown-fiskar (Nemo alltså), De är väldigt gulliga och som nästan alla andra fiskar här helt orädda - man kan simma ner och nästan nudda vid dom.
Sen följde jag ett stort stim med kanske 300 färglada fiskar (bla papegojfiskar) i 2-4 decimeters storlek. Har sett några blåsfiskar också (sådana där taggiga som blåser upp sig till taggiga bollar när de blir rädda). Skorpionfiskarna är också mäktiga i sina indianfjädrar.

Detta är klart finaste platsen hittills så nu har vi bestämt att vi stannar till söndag, sen börjar vi jobba oss norrut så sakteligen.

Klockan är nu 21:30 och alla sover utom jag. Ha en skön helg på er!

/Martin

Morgonen var fantastisk - trots att det var min tur att går upp med Otis. Han tycks dock ha lärt sig lite vett igen (kanske är han tröttare nu när han kan gå dagarna igenom) - klockan var sex. Idag snörade jag på mig joggingskorna och satte Otis i vagnen och lufsade fram på stranden. Tänkte på vad jag hade gjort hemma en sån här morgon - troligtvis svurit några ramsor och beklagat mig över det är för tidigt och att det är mörkt, och att det kommer vara mörkt några timmar till, och mörkt om några timmar igen. Men inte här, nejnej, här hade solen börjat titta upp över klippöarna och kastade sina strålar på en ladylufs med kärra på en annars relativt öde strand.

Sen väntade en kalldusch (vi drog ner lite på standarden - lite ovetande när vi cehckade in på rummet) frukostbuffé, pool och strandliv. Det blev även en tur i "akvariet" med snorkeln. Fint!

Efter lunch var det dags för thaimassage igen, jätteskönt - och hon tog i  så det kändes att man hade lite muskler, och leder... men va f-n... nu går jag runt med stukad fot och nackspärr!!! Jaja, alltid ska man ha nåt att klaga på eller?

Förresten idag var det min tur att träffa på en "gammal" bekant som jag  sist såg för typ 10 år sedan, Skidåkar-Daniel. Han hade tagit en sista-minutenresa, flygstol för typ 4000 pix - jag REKOMEENDERAR att komma hit! Så kolla nu upp vad resebolagen har att erbjuda, så ses vi snart - hoppas vi!!!! Obs! Vi har inte märkt nåt av oroligheterna och thailänderna tar gladeligen emot er, annars sjunker deras inkomst (en och annan avbokning har ju gjorts den senaste tiden).

Vi mår toppen och hoppas att ni gör det samma!

KRAAAAAM

- Daniela

Sedan i måndags befinner vi oss på den lilla ön Koh Hai. En fantastiskt vacker plats med vit sand, turkos vatten och utsikt över en massa tvärbranta, grönbeklädda klippöar. Vi bor rätt billigt men helt OK då det ligger 10 meter från den fina stranden. Desutom skiner solen sen några dagar tillbaka efter ett par veckor med rätt ostabilt väder.

I helgen som var gjorde vi en utflykt. Vi chartrade en båt som tog oss till Koh Muks stora dragplåster - Smaragdgrottan. Båten stannade till vid en 70 meter hög klippvägg som störtade rakt ner i havet. Gry och jag hoppade i vattnet (flytvästar på), och med Gry på ryggen och vår guide före simmade vi in i en öppning i berget. Där följde en simtur genom en ca 80 meter lång naturlig tunnel. Mycket mäktigt. Stundtals lågt till tak och kolsvart runt om, förutom vår guides pannlampa. När tunneln närmade sig slutet syntes en grönskimrande öppning och utanför den låg en liten lagun med en 50 meter lång strand, helt inringad av höga lodräta klippväggar och grönska. Väldigt speciellt.
Efter en stund simmade vi ut igen och sen var det Danielas tur. Även hon fick ta Gry på ryggen eftersom hon ville in i tunneln en gång till.

Efter detta stopp gick utflykten vidare till grannön Koh Kradan där vi snorklade vid ett korallrev. Fantastiskt mycket olika fiskar. Jag tog med lite bröd ner och blev fullkomligen överfallen av ett stort stim som inte kunde skilja på brödet och mina örsnibbar. Lite läskigt men jäklar vad fint det var. Efter det la vi till vid stranden där vi hängde ett tag och beundrade det turkosa vattnet innan det var dags att vända tillbaka hem igen.

Även precis utanför denna ö ligger ett korallrev. Snorklade  direkt från stranden i morse i kristallklart vatten. Massa fina fiskar, bland annat en muräna. Den såg arg ut, men det gör dom tydligen jämt.

Gry simmar förresten numera även över ytan. Ca 7-8 meter funkar det, med hennes alldeles egna stil.

Snorkling är för övrigt den enda vattensporten vi sett, ingen surfing, Lars.

Träning är det just nu si och så med. På Lanta var vi flitiga med 8-10 pass på två veckor, men på småöarna har möjligheterna varit begränsade. Men vi kommer igen.

Det tog fyra veckor, men förr eller senare händer det, var man än befinner sig på jorden: man träffar någon man känner. Denna gången var det den gamle leverantörskontakten Mårten från Laholms Lito. Vi passerade varandra på stranden och var tvungna att titta både en och två gånger då det var lite svårt att känna igen varandra för första gången i badbyxor.

Oroligheterna i Bangkok och den stängda flygplatsen märker vi inte av alls här nere i södern, förutom att det är ett givet samtalsämne med de svenskar som man träffar. Vi räknar kallt med att allt är löst till 27 januari när det är dags för oss att flyga hem igen.

Vi firade 1:a advent med att lyssna på "Tänd ett ljus" med Triad på datorn. Mycket stämningsfullt.

Vi stannar några dagar till, men till helgen drar vi nog vidare och då förmodligen till Phi-Phi-öarna där vi planerar ett stopp på några dagar.

Kram på er!

/Martin