Beställde hem lunch idag. Tre portioner Pad Thai (mycket vanlig nationalrätt bestående av stekta nudlar med ägg, grönsaker, tofu, nötter och kyckling eller räkor). Vi packar upp och jag börjar äta. Hinner få i mig några tuggor innan jag upptäcker något läskigt. Kycklingen är rå! Och jag har redan svalt en del. Även Daniela hinner smaka innan jag rycker bort maten från Gry, som inte hinner äta något. Jag far in på toaletten och med ordet "SALMONELLA" i versaler på näthinnan kör jag fingrarna i halsen. Efter detta häller jag upp en stor whisky som jag sveper i mig och tvingar Daniela att göra detsamma (hon hatar whisky och hon vägrar dessutom att gå in och spy, trots mina uppmaningar). Jag ringer sen upprörd restaurangen och försöker förklara vad som hänt. Till slut verkar det som killen i andra änden förstår så han lovar att komma omgående med ny mat. Efter mindre än tio minuter kommer han springande med höga knäuppdragningar uppför vägen på vårt område, med en påse med ny mat i högsta hugg. Jag pekar upprört på kycklingen och förklarar att: "The chicken is RAW!" Varpå han lugnt säger: "No Chicken. Chineese vegetable."
Det var alltså inte alls kyckling utan istället någon sorts svamp.

Lätt skamset ber jag om ursäkt och betalar för de tre nya portionerna han kommit med.
Sen sätter vi oss och avslutar måltiden.

/Martin

Jodå, vi klarade av formaliteten och blir nu kvar i Thailand till 27 januari. Fast det verkade lite lurigt, tydligen behövde inte barnen förlänga sitt visum, så vi får väl se om vi måste lösa ut dem med stora pengasummor när vi kliver över gränsen.

Friterade räkor med tamarindsås och ris beställde vi hem till lunch. Gott.

Nu ska vi packa ihop oss och sticka ner och bada med Grys nyfunna vän Otto med familj. Världen visar sig ännu en gång vara liten. Ottos mamma är kusin med en jobbarkompis på Craft.

- Daniela

Några har frågat efter vår adress nu när vi är lite bofasta.

Om ni av någon anledning vill skicka post (varför inte trisslotter eller kontanter) så kan ni göra det på nedanstående adress (där vi stannar till 24 januari):

Martin Johansson (Lotus 1)
c/o Chang Corner
7/6 Moo 7
P. Huay Yang
771 30 Thap Sake
Prachuap Khiri Kahn
Thailand

Vi har även bredband i huset vi bor i, så är det nån som vill ringa oss via Skype så är vi rätt så tillgängliga. Vårt Skypenamn är "tosseryd". Tänk på att tidsskillnaden är + 6 timmar. (Albertsson, detta innebär att när klockan är 22 i Sverige så är hon 4 på morgonen här.)

Mobilnumret är fortfarande +66 810 839 742

I morgon skall vi åka till immigrationskontoret för att förlänga våra turistvisum med ytterligare 30 dagar. Det skall bara vara en formalitet. I annat fall kanske vi ses snart.

/Martin

Julen har passerat och vi kämpade så gott vi kunde för att komma i julstämning. (Se klippet nedan, så förstår ni kanske problematiken) Vi hade i alla fall en kul julafton med lite julklappar till barnen som Gry fick leta reda på runt om i huset. Jag fick ett mobilfodral av Daniela som tyvärr själv gick helt lottlös i år. Jag menade att hon kunde se det som en sporre inför 2009 att vara riktigt snäll mot mig, så kanske tomten kommer med paket nästa gång.
På dagen var det sol och bad som vanligt och på kvällen var det julfest på en restaurang där ca 160 skandinaver serverades buffé och blev underhållna av en thailändsk trubadur. Han var rätt OK men det var lite väl mycket låtsas-engelska för att gåshuden skulle infinna sig.
-
Grys nya sysselsättning är att säga första bokstaven i olika ord, tex: "D - Drake!". Hon håller på med det ständigt och är riktigt duktig. Lite kul ibland när jag tex frågar Daniela om hon har en penna och man hör Gry från ett annat rum säga för sig själv: "P - Penna".
-
Idag var vi på en marknad som ligger vid gränsen till Burma. Hett som en bastu och det lilla vi hittade var löjligt billigt. Otis fick ett gäng nya kortbyxor för 1 krona styck.
-
Det är fortfarande riktigt blåsigt nere vid havet, inte så skönt att hänga på stranden. De säger dock att vindarna brukar vända till sydliga vid den här tiden, så skönare stranddagar borde vara runt hörnet.
-
Gry, Otis och jag är fortfarande lite förkylda, men det börjar väl ge med sig. Det märks inte så mycket på barnen, förutom rinnande näsor.

Nu är det läggdax. God fortsättning på er!

/Martin

Här kommer en julhälsning från Huay Yang.

Vi började dagen med en god frukost bland annat bestående av stekpannegräddat vörtbröd.

Barnen har fått lite julklappar, tex en hundskallra till Otis som låter som bjällerklangsbjällror - mycket stämningsfullt!

Nu skall vi luncha nere vid havet och sen blir det nog ett dopp i det blå.

Ha en fin julafton allihopa, vi saknar er!

Det kändes precis som om jag var med i en svensk film, kanske mer som om jag hade en biroll, men ändå - jag stod nämligen och pratade med skådespelaren Kjell Bergqvist i någon minut. Han var och hälsade på i huset brevid, han har själv hus lite längre bort i byn.

Nu har vi uppesittarkväll, ska slå in julklappar till barnen och ska dricka glögg! Lyssnar på julmusik på stereon och syrsorna i palmerna, eller var de nu sitter någon stans. Vi får se om det dyker upp någon jultomte någonstans i morgon. Vi har köpt biljetter till en thailändsk buffé. Men just nu undrar vi varför vi inte slog till med den svenska varianten, man är ju ändå rätt så trött på ris... 

Tips till Niklas och Hanna - Koh Hai (Ngai) är fint, och Koh Muk! Maila om ni vill ha mer tips: martin@spoonlovers.com, tel + 66 810 839 742 (thainummer).

Ja, det var resan värt. Att komma fram till "vårt" hus. Första dagen kunde vi känna en viss rastlöshet infinna sig - ska vi vara här, på samma plats, i fem veckor, vad kan man göra, vad kan man se, bla, bla... Men med några fler andetag i den friska luften här så känns det riktigt skönt. Vi har ett hem där vi kan lägga in våra få klädesplagg i en garderob och där kan de få ligga i 5 veckor. På ca 60kvm har vi ett kök, badrum, 2 sovrum (3 lediga sängar för de som vill hälsa på), stor altan, gräsmatta och pool på gångavstånd - typ 30 m.  Havet och stranden ligger ca 700 m bort.

Vi bor i ett område som kallas Lotus 1 med totalt 14 hus byggda (av www.thailandsfastigheter.se) för 2-3 år sedan som nu ägs av privata skandinaver. Knappt hälften av dem är bebodda just nu. Allt väldigt prydligt i ordning.

Byn Huay Yang är väldigt liten men utspridd på några kilometer, så de flesta har en moppe som de tar sig runt på. Vi tänkte vara lite hurtiga så vi har hyrt oss några skrangliga och rostiga cyklar istället, så barnen kan sitta i cykelkärran. Vi får se hur länge vi orkar hålla ut innan vi ger vika för mopparna. Det här året ut minst, för vi har hyrt dem i en vecka.

Omgivningarna är fina, det är en gammal fiskeby. Platt. Många palmer, några risfält. Det är kallare här än söder ut. På nätterna har det bara varit dryga 20 grader, så vi har huttrat en del. Men dagarna når celsius upp till 30 och det kan vara rätt svettigt där inte vindarna når fram.  

Jo, vi gav oss allt ut på en liten(?) tur idag ändå. Skulle ge oss av på en kortare julklappshandlartur till Pranchaup Khiri Khan, 3 mil norrut. Tåget skulle gå 9.17 och tillbaka 13.31 Det gick härifrån ca 10.30 helt fullsmockat, jag fick stå i dörröppningen (med öppen dörr). När vi inte trodde det skulle kunna komma på mer folk stannade vi vid en station och där stod det 50 skolbarn till som skulle med. De kom på... Väl framme fick i alla fall Martin sin julklapp - en gitarr, och Otis ett blöjpaket, mamma och pappa var sin tandborste och tvål. Tåget hem var också försenat, det gick kl 15. I väntan letade vi upp en restaurang, som huserade i samma lokaler som en verkstad, en sån verkstad där allt mest är nedsvärtat. Men maten var god, och billig - ca 15 kr för hela familjen.

Snart är det ju tydligen jul som sagt. Försöker peppa oss med julmusik, men det passar inte helt in i omgivningen. Jag har med glöggkryddor och vörtbrödskryddor. Tänkte baka bröd här och gjorde lite kompletterande inköp, men märkte sedan att vi inte har någon ugn. Nåja, får väl steka ihop nåt istället.

Barnen sover, Martin klinkar på sin julklapp och jag på tangenterna, här hemma i Huay Yang. Godnattpuss från oss alla till er alla.

-Daniela

Ja, då var tiden inne för att ta oss norrut, mot huset som vi bokat i somras i Huay Yang. På kartan ser det ut som en relativt lätt match att ta sig dit från Railay/Krabi, kanske rör sig om 50 mil och vi är ju vana att ta oss den sträckan mellan Borås och Mora eller Stockholm. Men här är det lite mer komplicerat - det är svårt att hitta rätt information hur man kan resa smidigast/snabbast och varje resebyrå (för det finns hur många som helst) är mest måna om att få in pengar än att vara hjälpsamma, i alla fall på Railay - där var de inte överdrivet hjälpsamma, och så här gick det till slut...

Vi bestämde oss för att dela upp resan, för barnens skull och för att vi hade gott om tid. Vi köpte ett bussresepaket till Surat Thani (där båtar till Koh Samui utgår och tågrälsen mellan Bangkok och Kuala Lumpur finns), ungefär halvvägs till Huay Yang. Där tänkte vi stanna över natten för att dagen efter åka vidare med tåg.

Vi skulle vara vid resebyrån kl 10 för att åka långsvansbåt in till Krabi, där skulle vi åka minibus en kort sträcka till busstationen. Därifrån skulle den stora AC-bussen avgå kl 11 och vi skulle vara framme kl 14, sa dom.

I god tid var vi vid resebyrån och fick information att vi skulle gå 100 meter bort till båtarna. Där mötte vi en gubbe (någon chef) som nekade oss båtfärd, nästa skulle gå 11.30 (den förra gick 9.30) - om vi inte vill betala mer pengar förstås. Förbryllade vände vi oss till resebyrån, men de var helt ovetande om avgångstiderna och framförallt verkade de helt ointresserade av att lösa problemet. Just det fick mig att tappa humöret - deras nonchalans... och där står vi med två barn och inte vet vad vi ska göra. Resebyrån erbjöd mig pengarna tillbaka, men vi behövde ju komma iväg. Nåja, av någon anledning verkar ju allt flyta på här i Thailand  trots att man själv inte har koll eller får veta och våra tidigare erfarenheter är ju att alla avgångar brukar vara punktliga (iaf med båt) - så vi avvaktade och hoppades att resebyrån hittade en lösning.

Efter en stund kom det fram en båt-chaufför som erbjöd oss skjuts, vi vet inte om det var för att resebyrån hade ordnat med honom eller om den där båtgubbechefen fick dåligt samvete när han såg mig grina, men vi hängde med. Klockan var då ca 10.30, 15 min senare var vi vid piren utanför Krabi och väntade på minibussen. Den kom vid 11 och vi hade en förhoppning om att hinna till storbussen, chauffören sa att den väntade på oss...

Vi skumpade runt i bussen ett tag, ett tag till och ännu ett tag. Efter en trekvart sa jag till Martin att jag kände igen mig, jag var i ju här för 7 år sedan, men... vi hade åkt runt och var till slut vid piren igen! Puh! Nåja, ett nytt försök och vi kom fram till "busstationen" - en uppsamlingsplats i skogsbrynet med röd jord. Vi kunde i alla fall köpa lite mat och dricka. Trevlig personal var det där och de lovade att bussresan skulle ta 2 timmar, ev 10 minuter mer. Jag fick nytt hopp och humöret blev bättre - kanske fanns det även en chans att Otis skulle sova.

Ingen AC och efter 2 timmar och 30 minuter, kom vi då fram till vad vi trodde skulle vara tågstationen (där vi tänkt övernatta på ett hotell). Nej, vi hade hamnat på ytterligare ett uppsamlingsplats, där fick vi vänta i 40 minuter på en annan buss - som (skulle det visa sig) körde oss tillbaka en halvtimmes bilväg. Så till slut, stod den där - tågstationen. Då var klockan 17. Alltså 7 timmar för 20 mil. Nåja. Nu kunde vi köpa tågbiljett för nästa dags tur till Huay Yang, det gick bra.

Sen kom ännu en suck! Hotell fanns det inte gott om i denna stad, kikade in på ett som låg vid stationen, typ -1 på en femstjärnig skala, kunde dagen bli värre? Nej tack, vi tog hellre ett hotell av vår invanda 3-stjärniga standard - det skulle visa sig vara en 20 minuters taxiresa i riktning tillbaka mot den där uppsamlingsplatsen...

Men gud vilken skön känsla (dock lite darrande då vi hamnade på 19e våning) att kliva in på ett fräscht hotellrum - här ska vi stanna hela kvällen. Trodde vi. Vi hade utsikt och såg ett stort köpcentrum 200 m bort som vi blev nyfikna på och visst hamnade vi där och handlade några stackars julklappar. Sen somnade vi.

Nästa dag flöt resan (drygt 4 timmar) på bra. Tåget gick och kom i tid. De serverade oss både lunch och fika på tåget, det ingick i priset (ca 100kr/person). Vi hoppade av i Pranchaup Khiri Khan, ca 3 mil norr om Huay Yang.

Men... Huset var hyrt från lördag och det var fredag - och vi hade inte fått tag på hyresvärdinnan. Vi stannade i PKK och fördrev tiden i väntan på att hon skulle höra av sig. Men det började närma sig kväll och vi måste bestämma om vi skulle chansa på att boende löser sig när vi är Huay Yang eller ta en hotellnatt i PKK. Vi chansade, men taxi var inte lätt att hitta. Personalen på stationen var mycket trevliga och hjälpte till och till slut hade vi en chaufför. Men vart i Huay Yang skulle vi åka? Vi bestämde att ta oss till huset i hopp om att hon hade fått vårt meddelande och var där. Vi letade oss fram och var 200 m därifrån när hon äntligen ringde - det var bara att svänga in och där låg det - huset.

Måste tillägga att Gry gnällde inte nåt (inga “när är vi framme”-frågor), hon verkar gilla att resa, det är spännande. Otis var dock lite svårare att hantera, men han kan ju aldrig sitta still.

/Daniela